Har du någonsin upplevt något som du inte kunnat förklara? Tror du på spöken? Jag kan väl inte säga att jag gör det, inte direkt i alla fall, men ändå…
Golvet knarrar helt tyst. Jag vänder mig om för att se efter om någon står bakom mig, men där är ingen. Trots att jag är van vid det vid det här laget, så reser jag mig upp för att se mig omkring i det tomma biblioteket. Jodå, det är tomt trots att jag kan höra det svaga ljudet av tassande fotsteg… eller inbillar jag mig bara…
Är det kanske någon som gömmer sig bakom bokhyllorna? Jag rycker på axlarna och fortsätter med det jag höll på med. Det är en av de lugnare dagarna.
Även om jag vet att det inte det inte finns några spöken så kontrollerar jag alltid gungstolens position, när jag kommer på morgonen och när jag går på eftermiddagen. Idag är inget undantag. Den har flyttats igen, inte mycket, men tillräckligt för att jag ska märka det. Vem har använt den? Ingen vet.
Närvaron, om det nu finns någon sådan, är varken hotande eller skrämmande. Vi samsas om biblioteket och om han, jag får en känsla av att det är en han, inte klagar, varför skulle jag göra det?
